FUCK IT
Hatar när jag ligger hemma ensam och ska sova. Jag trivs inte att vara ensam, jag vet inte varför. Jag känner mig konstig när jag är med mig själv. Jag har försökt att sova men det funkar inte.
Jag hatar att jag alltid ska behöva ligga här och stirra upp i taket. Jag tänker för mycket på saker och ting, men jag kan inte sluta tänka bara sådär? Den ena tanken leder till den andra osv osv... Sådär fortsätter det heeela tiden.
Visst kan jag verka glad på dagarna, aha... Men sen då? Ska jag behöva ligga här och se ner på det mest bara för att jag är ensam. Det är inte ritktigt så det ska vara.
Det känns som jag har förlorat rätt mycket här i livet, människor som betytt mycket för mig, som stått mig nära. Och jag hatar när jag inte räcker till... Jag vill kunna räcka till, jag vill kunna känna mig glad. Jag vill kunna sova om nätterna.
Jag vill kunna somna med kudden torr, i natt i alla fall...
Försök nr 2, nu ska jag fan i mig kunna sova.
Kommentarer
Trackback
