Kom precis på att jag har tröttnat på rätt så många av mina vänner. För mig spelar det ingen roll om jag har 100 vänner eller en vän. Att bara ha en endaste vän betyder något stort. Inte så att jag bara har en, men ser upp till var och en med stor respekt!

En del har börjat få en konstig stil mot mig som gör att jag tröttnar något rejält för jag känner mig inte ens viktig, jag känner mig som det där andra hands valet som väljs för att ha något att göra, och andra vet man verkligen inte vart man har... Känns ändå rätt så ok att jag inte umgås med dem längre på samma sätt som förut. Ett hej räcker, det behöver inte vara något mer än så. Inte så tajta längre om man säger så. Men lärde mig för ett tag sen att ingenting varar förevigt. Tror nog det är livet, att det ska hända för att man ska få känna på både det ena och det andra :)

Huvudsaken är att jag står med mina två ben på den här jorden än idag och att jag vet vart jag har mig själv.